Rejäla fruntimmer

Åkte Östgötapendeln idag mellan Mjölby och Linköping. I Mantorp klev en onykter man in i min vagn. Han hade en starköl i handen och byxorna oroväckande långt ned.

Han hann hälla ut halva ölen på tåggolvet innan kvinnan som satt närmast uppmärksammade honom om det. "Oj" sa han då. Sedan satte han sig mittemot kvinnan och hennes barn. Jag satt på andra sidan gången och hann tydligt se hans rövspringa när han vände sig om för att slå sig ned.

Jag sa ingenting. Jag stängde visserligen av min musik men behöll hörlurarna på. Jag ville vara beredd ifall han försökte göra något otrevligt. Typ antasta kvinnan och barnet. I så fall hade jag gripit in. Åtminstone inbillar jag mig det.

Vad jag inte gjorde, men kanske borde ha gjort, var att spänna ögonen i honom och säga "för fan, ser du inte att du häller ut din jävla öl på golvet? dra nu för helvete upp byxorna och skärp till dig. det finns barn i den här vagnen."

Det hade ett rejält fruntimmer sagt. Men jag tror att det börjar bli ont om sådana. Kvinnor som vågar vara obekväma i offentliga sammanhang. Människor som tar ansvar för andra i sådana situationer. Som faktiskt gör något. Säger ifrån. Och inte bara sitter tysta. Som jag och resten av vagnen gjorde idag.